Exempeluppdrag

Mark- och miljörätten är ett specialiserat men ändå brett område. Nedan är en beskrivning av några av de uppdrag som jag arbetat med.


Ersättning för nekat avverkningstillstånd

Ett stort antal ägare till fjällnära skogsfastigheter nekades tillstånd att avverka sin skog. Skogsvårdslagen hänvisar i ett sådant fall till de ersättningsregler i miljöbalken som även tillämpas för naturreservat och biotopskyddsområden. Trots detta vägrade staten att betala ersättning.

Jag har företrätt fastighetsägare som stämt staten på ersättning, som prövats både i mark- och miljödomstolen och därefter i mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Den 12 maj 2020 meddelade MÖD domar i pilotmålen och utfallet blev att fastighetsägarna fick till hela den yrkade ersättningen. De fick också ersättning för sina rättegångskostnader.

MÖD avfärdade statens invändningar om att skogsbruk inte skulle ha varit pågående markanvändning, att ersättningsrätt i lag skulle saknas trots uttrycklig hänvisning till ersättningsregler och att ett generellt 40-procentigt avdrag skulle göras inom fjällnära skog. MÖD ansåg inte heller att det fanns skäl att neka eller sätta ned ersättningen p.g.a. att det kanske kan gå att få tillstånd i framtiden – den situationen var redan förutsedd i lagstiftningen och medförde ingen reducerad ersättning idag.

MÖD gick helt på vår linje och ansåg att ersättning skulle betalas på motsvarande sätt som vid bildande av naturreservat och att ersättningen skulle gälla för hela den areal där tillstånd nekats, inte bara delar som staten hävdat.

Staten har beslutat att inte överklaga domen. (MÖD 2020:8)

Mer information om du drabbats av ett nekat tillstånd finns här:

https://terravia.se/ersattning-for-nekade-avverkningstillstand/


Klagorätt på detaljplanebeslut

En fastighetsägare överklagade en detaljplan som var en första etapp i en serie detaljplaner, där de senare detaljplanerna skulle ta fastighetsägarens mark i anspråk för en genomfartsled. I länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen ansågs fastighetsägaren inte så berörd av planen att han hade rätt att klaga på beslutet, men i mark- och miljööverdomstolen befanns han ha klagorätt. MÖD öppnade den särskilda ”ventilen” för att tillåta ett överklagande till Högsta domstolen, vilket kommunen gjorde. Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd och fastställde senare att fastighetsägaren hade rätt att klaga på detaljplanen. (NJA 2017 s. 421) Målet är ett av få PBL-mål som över huvud taget prövats av HD.


Registrering av nyckelbiotoper

En fastighetsägare som äger en fastighet där Skogsstyrelsen registrerat nyckelbiotoper har begärt att nyckelbiotoperna ska avregistreras p.g.a. bristande lagstöd. Skogsstyrelsen besvarade begäran med en information innebärande att någon avregistrering inte skulle ske.

Vi överklagade Skogsstyrelsens besked och framhöll att nyckelbiotopsregistreringen, och ställningstagandet att inte ta bort densamma, var överklagbara beslut som saknade stöd i lag. Förvaltningsrätten fann att det var fråga om överklagbara beslut, vilket var det första ställningstagandet i denna riktning i svensk rätt. Domstolen bedömde dock att Skogsstyrelsen haft lagstöd och fog för registreringen och avslog överklagandet.

Målet inväntar nu prövning i Kammarrätten sedan vi överklagat dit.


Strandskyddsdispens för turismverksamhet enligt LIS-bestämmelserna

En verksamhetsutövare sökte och beviljades strandskyddsdispens för uppförande av en byggnad för kanotverksamhet i Lappland. Efter att Länsstyrelsen överprövat dispensbeslutet upphävdes dispensen. Länsstyrelsens beslut överklagades till mark- och miljödomstolen, som fastställde beslutet. Efter att ha överklagat till mark- och miljööverdomstolen fick vi den glädjande domen där MÖD ansåg att det varit korrekt att bevilja strandskyddsdispens med stöd av de särskilda LIS-bestämmelserna (landsbygdsutveckling i strandnära lägen).


Dämning av sjö

En förening hade anlagt en fiskvandringsvänlig tröskel i utloppet av en sjö. Tröskelns utformning som sådan var inget problem, förutom att den innebar att sjön fick högre vattenstånd vilket gjorde att fastigheter runt sjön försumpades och täckdiken förlorade sin funktion. Fastighetsägarna anmälde saken till Länsstyrelsen, som beslutade att lämna saken utan åtgärd. Efter att vi överklagat till mark- och miljödomstolen förelades föreningen att istället söka tillstånd, vilket innebär att det kan bli en ordentlig prövning av utformningen av tröskeln.

Prövning av tillståndsmålet pågår nu i mark- och miljödomstolen.


Tillstånd till vattenverksamhet – erosionsskydd

En kommun ansökte om tillstånd till erosionsskydd längs en älv. I målet företrädde jag en vägförening med många enskilda boende som ville säkerställa att vägarna inte skulle användas för transporter till och från anläggningsarbetena. Efter att ha begärt detta meddelade domstolen villkor om att så inte fick ske. Föreningen fick också ersättning för sina ombudskostnader enligt de speciella reglerna för rättegångskostnader vid tillståndsprövningar av vattenverksamhet.


Ersättning av bygdemedel för anläggande av erosionsskydd

På grund av regleringen av en sjö för vattenkraftsändamål har erosionen längs sjöns stränder blivit mera omfattande. För skador på grund av vissa vattenverksamheter finns särskilda fonder med s.k. bygdemedel, som drabbade fastighetsägare kan söka ersättning från. En fastighetsägare som drabbats av omfattande erosion sökte bidrag ur bygdemedlen för anläggande av ett erosionsskydd längs sin fastighets strand. Mark- och miljödomstolen nekade bidrag med hänvisning till att det var låga värden som skulle skyddas av erosionsskyddet. Jag biträdde därefter fastighetsägaren med att överklaga beslutet till MÖD, som beviljade prövningstillstånd och ändrade beslutet så att fastighetsägaren fick hela den begärda ersättningen. Fastighetsägaren fick också sina ombudskostnader i målet ersatta ur bygdemedlen.


Fastighetsreglering i strandskyddsområde

På 1960-talet avstyckades en fritidsfastighet som sedermera bebyggdes. Kort efter avstyckningen fann fastighetsägaren att det blev för svårt att bebygga fastigheten p.g.a. grundläggningsförhållandena, varför byggnaden placerades nära fastighetens gräns och en överenskommelse om tillköp av mark för att korrigera tomten tecknades. Överenskommelsen blev aldrig föremål för fastighetsreglering, men fastighetsägarna på båda sidor agerade som om den varit gällande. När detta sedan skulle korrigeras med en ny förrättning avslog Lantmäteriet ansökan om fastighetsreglering p.g.a. strandskyddsbestämmelserna. Efter att vi överklagat och bevisat att tomten tagits i anspråk innan strandskyddet trädde i kraft och alltså varit lovligen ianspråktagen gick mark- och miljödomstolen på vår linje och återförvisade ärendet till Lantmäteriet för genomförande av förrättningen.


Försvar av bygglovsbeslut vid domstolsprövning

En fastighetsägare sökte och beviljades bygglov till uppförande av ett bostadshus. Detta överklagades av en granne, som bl.a. ansåg att placeringen var felaktig och att det inte borde ha beviljats någon strandskyddsdispens. Länsstyrelsen avslog överklagandet, varefter grannen överklagade vidare till mark- och miljödomstolen. Målet avgjordes efter sammanträde med syn på platsen. Mark- och miljödomstolen konstaterade att området låg inom ett s.k. LIS-område och att det fanns förutsättningar att bevilja bygglov såsom nämnden gjort.


Jäv vid detaljplaneläggning

En kommun har antagit en detaljplan för höga flerbostadshus i direkt anslutning till omkringliggande villabebyggelse. Sedan det konstaterats att planhandläggarens son bodde i en av de intilliggande villorna, och detaljplanen därtill föreskrev lägre byggnadshöjd nära sonens bostadshus, överklagades planen både på grund av exploateringens omfattning och på grund av att det förekommit jäv. Kommunen menade att jäv inte förekommit då handläggaren inte varit beslutande, men mark- och miljödomstolen fann att det var fråga om en sådan jävssituation som gjorde att detaljplanen skulle upphävas. Detaljplanen har därefter behövt omarbetas från grunden.


Avgiftsskyldighet för kommunalt vatten och avlopp

Byggnaderna på en fastighet som varit ansluten till det kommunala vatten- och avloppsnätet revs och avsågs inte att uppföras på nytt. Kommunen fortsatte dock att hävda skyldighet att betala avgifter för vatten och avlopp, tjänster som uppenbarligen inte längre användes. Efter att kommunen under ett antal år skickat krav på betalning tröttnade fastighetsägaren och väckte talan om fastställande av att avgiftsskyldighet inte förelåg. Kommunen fortsatte att hävda att avgiftsskyldighet förelåg. Mark- och miljödomstolen fann att det på grund av att det saknades objektivt behov av VA-tjänster på lång sikt inte längre förelåg någon avgiftsskyldighet och biföll därför talan.