Exempeluppdrag
Mark- och miljörätten är ett specialiserat men ändå brett område. Nedan finns några exempel på uppdrag som jag arbetat med.
Avverkningshinder på grund av artskydd
Efter en avverkningsanmälan som en ideell förening hade klagomål på hade Skogsstyrelsen bedömt att avverkningen inte stred mot artskyddsförordningen. Föreningen överklagade till mark- och miljödomstolen, som återförvisade ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. Efter att ha överklagat domen till mark- och miljööverdomstolen fann MÖD att det på grund av det låga antalet individer av arten som skulle påverkas inte innebar någon risk för påverkan på artens bevarandestatus att avverka enligt anmälan. Ärendet behövde inte utredas närmare, utan avverkningen fick genomföras.
Förbud mot avverkning
Skogsstyrelsen förbjöd avverkning på en fastighet med hänvisning till risk för att Indalsälven skulle kunna ta ett nytt lopp på grund av avverkningen. Avverkningen låg flera kilometer från den kritiska dalen och överskottsvatten från avverkningen skulle rinna ned i en sjö som regleras för vattenkraftsändamål.
Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet, men mark- och miljööverdomstolen ändrade beslutet och fann att det inte fanns stöd för att förbjuda avverkningen, undanröjde underinstansernas beslut och återförvisade ärendet för fortsatt handläggning.
Ersättning för nekat avverkningstillstånd
Klagorätt på detaljplanebeslut
En fastighetsägare överklagade en detaljplan som var en första etapp i en serie detaljplaner, där de senare detaljplanerna skulle ta fastighetsägarens mark i anspråk för en genomfartsled. I länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen ansågs fastighetsägaren inte så berörd av planen att han hade rätt att klaga på beslutet, men i mark- och miljööverdomstolen befanns han ha klagorätt. MÖD öppnade den särskilda ”ventilen” för att tillåta ett överklagande till Högsta domstolen, vilket kommunen gjorde. Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd och fastställde senare att fastighetsägaren hade rätt att klaga på detaljplanen. Målet är ett av få PBL-mål som över huvud taget prövats av Högsta domstolen. (NJA 2017 s. 421)
Strandskyddsdispens för turismverksamhet enligt LIS-bestämmelserna
En verksamhetsutövare sökte och beviljades strandskyddsdispens för uppförande av en byggnad för kanotverksamhet i Lappland. Efter att Länsstyrelsen överprövat dispensbeslutet upphävdes dispensen. Länsstyrelsens beslut överklagades till mark- och miljödomstolen, som fastställde beslutet. Efter att ha överklagat till mark- och miljööverdomstolen ansåg MÖD att det varit korrekt att bevilja strandskyddsdispens med stöd av de särskilda LIS-bestämmelserna (landsbygdsutveckling i strandnära lägen).
Tillstånd till vattenverksamhet – erosionsskydd
En kommun ansökte om tillstånd till erosionsskydd längs en älv. I målet företrädde jag en vägförening som ville säkerställa att vägarna inte skulle användas för transporter till och från anläggningsarbetena. Domstolen meddelade villkor om att så inte fick ske. Föreningen fick också ersättning för sina ombudskostnader enligt de speciella reglerna för rättegångskostnader vid tillståndsprövningar av vattenverksamhet.
Ersättning av bygdemedel för anläggande av erosionsskydd
På grund av regleringen av en sjö för vattenkraftsändamål har erosionen längs sjöns stränder blivit mera omfattande. För skador på grund av vissa vattenverksamheter finns särskilda fonder med s.k. bygdemedel, som drabbade fastighetsägare kan söka ersättning från. En fastighetsägare som drabbats av omfattande erosion sökte bidrag ur bygdemedlen för anläggande av ett erosionsskydd längs sin fastighets strand. Mark- och miljödomstolen nekade bidrag med hänvisning till att det var låga värden som skulle skyddas av erosionsskyddet. Jag biträdde fastighetsägaren med att överklaga beslutet till MÖD, som ändrade beslutet så att fastighetsägaren fick hela den begärda ersättningen. Fastighetsägaren fick också sina ombudskostnader i målet ersatta.
Fastighetsreglering i strandskyddsområde
På 1960-talet avstyckades en fritidsfastighet som sedermera bebyggdes. Kort efter avstyckningen fann den dåvarande fastighetsägaren att det blev för svårt att bebygga fastigheten p.g.a. grundläggningsförhållandena, varför byggnaden placerades nära fastighetens gräns och en överenskommelse om tillköp av mark för att korrigera tomten tecknades. Överenskommelsen blev dock aldrig föremål för fastighetsreglering, men fastighetsägarna på båda sidor agerade som om den varit gällande. När detta sedan skulle korrigeras med en ny förrättning avslog Lantmäteriet ansökan om fastighetsreglering p.g.a. strandskyddsbestämmelserna. Efter att jag biträtt med ett överklagande ansåg mark- och miljödomstolen att det var bevisat att tomten tagits i anspråk innan strandskyddet trädde i kraft och alltså varit lovligen ianspråktagen. Domstolen återförvisade ärendet till Lantmäteriet för genomförande av förrättningen.
Jäv vid detaljplaneläggning
En kommun har antagit en detaljplan för höga flerbostadshus i direkt anslutning till omkringliggande villabebyggelse. Sedan det konstaterats att planhandläggarens son bodde i en av de intilliggande villorna, och detaljplanen därtill föreskrev lägre byggnadshöjd nära sonens bostadshus, överklagades planen både på grund av exploateringens omfattning och på grund av att det förekommit jäv. Kommunen menade att jäv inte förekommit då handläggaren inte varit beslutande, men mark- och miljödomstolen fann att det var fråga om en sådan jävssituation som gjorde att detaljplanen skulle upphävas. Detaljplanen har därefter behövt omarbetas från grunden.
Försvar av bygglovsbeslut vid domstolsprövning
En fastighetsägare sökte och beviljades bygglov till uppförande av ett bostadshus. Detta överklagades av en granne, som bl.a. ansåg att placeringen var felaktig och att det inte borde ha beviljats någon strandskyddsdispens. Länsstyrelsen avslog överklagandet, varefter grannen överklagade vidare till mark- och miljödomstolen. Målet avgjordes efter sammanträde med syn på platsen. Mark- och miljödomstolen konstaterade att området låg inom ett s.k. LIS-område och att det fanns förutsättningar att bevilja bygglov såsom nämnden gjort.
Avgiftsskyldighet för kommunalt vatten och avlopp
Byggnaderna på en fastighet som varit ansluten till det kommunala vatten- och avloppsnätet revs och avsågs inte att uppföras på nytt. Kommunen fortsatte dock att hävda skyldighet att betala avgifter för vatten och avlopp, tjänster som uppenbarligen inte längre användes. Efter att kommunen under ett antal år skickat krav på betalning tröttnade fastighetsägaren och väckte talan om fastställande av att avgiftsskyldighet inte förelåg. Kommunen fortsatte att hävda att avgiftsskyldighet förelåg. Mark- och miljödomstolen fann att det på grund av att det saknades objektivt behov av VA-tjänster på lång sikt inte längre förelåg någon avgiftsskyldighet och biföll därför talan.
Magnus Norberg – jurist och ägare
Terravia drivs av Magnus Norberg, jurist med mångårig erfarenhet av tingsrätt, mark- och miljödomstol och sedan år 2014 rådgivare och ombud inom mina verksamhetsområden.